Eftersom kunskapen om sjukdomen inte är så utbredd och symtomen varierar mycket kan det antas att en del inte fått rätt diagnos. När väl misstanken om sjukdomen väckts baseras diagnostiken på undersökning av vävnadsmaterial. Prov från vävnad kan tas med en nål (finnålspunktion) eller genom ett mindre kirurgiskt ingrepp (öppen biopsi). Om det finns Langerhans celler i en aktiv sjukdomshärd ger detta stöd för diagnosen. För att definitivt ställa diagnosen krävs att det finns särskilda markörer på ytan av härdcellerna (CD1A-positiva proteiner), att det går att påvisa proteinet langerin (CD207) i cellerna eller så kallade Birbeckska granulae (ser ut som små tennisracketar, typiska för Langerhanska celler) med elektronmikroskopi.
Källa: Socialstyrelsen
Publiceringsdatum: 2008-11-24
